Senaste inläggen
Jag trodde i min enfald att jag skulle må bättre med tiden
Helt fel - jag mår sämre för var dag som går just nu
Känns som om jag håller på bli tokig
då jag tänker på dig alla dygnets vakna timmar
Jag försöker förstå att du är död, försöker ta in att du aldrig kommer tillbaka
Det går inget vidare med det, jag fattar fortfarande inte
Känns som om jag "bara är"
Dagarna går, längtar till nätterna, då jag kan få komma ifrån för ett par timmar
Trodde inte att jag skulle kunna vara så här svag,
Men jag erkänner: Jag är riktigt, riktigt trasig och svag nu!
Det är en ny sida hos mig, att inse mig besegrad, svag och trasig
Jag som alltid hållt allt inom mig och bara tuffat på gm. alla år
Vet att du skulle bli rädd av att se mig så här,
jag vet att du ville att jag skulle ta hjälp i höstas när jag var helt under ytan
Du var faktiskt riktigt arg på mig, för att jag sa att det ordnar sig med mig
och inte ville söka hjälp
Du var rädd för att jag skulle göra mig något, jag hade mörka tankar och hade planerat en del
jo, du kände mig så väl...jag hade haft dessa tankar en längre tid
Jag hade kapitulerat, gett upp - var trött på att vara "duktig" och streta med allt
Men varför fick du gå om inte jag fick?
Önskar dig såväl att få din ro, men jag då?
Vi hade ju en pakt, en överenskommelse; att vi skulle dö samtidigt
Vi fegade ur en gång och framåt morgonen sa du; Vi skiter i detta, vi kan inte göra så här emot alla andra
Du svek den pakten och lämnade mig kvar...det var inte schysst
för du vet att jag inte skulle klara ett liv utan dig
Jag känner mig så maktlös att jag inte kan skydda dig längre
Men du behöver inte min styrka längre, så jag kan få falla
och slå i marken och komma upp när jag orkar, redo igen
Min lilla gubbe, min fina husse...
jag saknar dig så oerhört!
Det känns bara så orättvist...att jag blev kvar
Vart ska jag ta vägen?
Hur ska jag klara mig igenom detta?
Förstår fortfarande inte fullt ut att du är borta - för alltid
Försöker förstå, men något blockerar i min hjärna
Hur ska mitt liv nu se ut
Det känns så tomt
Att du var borta i perioder
Kanske gör att man har så svårt att ta in, att denna gång kommer du inte hem
Du kommer inte finnas och säga:
Hej då älskling, jag älskar dig ha en bra dag och ge mig en puss och kram i dörren, när jag går till jobbet på mornarna
Och du kommer inte välkomna mig hem på kvällar/mornar och säga:
Vad skönt att du är hemma...jag har längtat efter dig!
Inga rara sms, där det står hur duktig du tycker att jag är
eller hur vacker jag är, eller hur mkt du älskar mig!
Jag saknar dina varma "Bumbi-björnkramar" och dina underbara pussar,
du hade så goa fina läppar som jag älskade att pussa!
Det blir tomt att gå och handla, du vet att jag inte gillar att handla själv
Och jag vet att du inte gillade att handla, men tillsammans klarade vi det
Indra saknar sin "Husse" som brukade ta henne på promenader
Gunne saknar att bli upplyft och få kika ut genom köksfönstret på fåglar och annat där utanför
Jag saknar dig på passagerarplatsen i bilen, där du alltid satt
Du älskade att åka bil med mig
Du brukade alltid påminna mig om när jag tog mitt körkort - kom ihåg dagen och kom alltid ihåg att säga:
Grattis på körkortsdagen - den 4/7!
Du sa alltid att du var så stolt över att jag tagit mitt körkort!
Jag vet att Lukas är så ledsen, för att han inte fick visa att han klarat körkortet för dig
Men du sa att till mig att du visste att han skulle klara det och du var alltid så oroligt stolt över Lukas
Han fick sitt körkort 12 dagar efter att du "försvann"
och han har gråtit mkt över att du inte fick vara med om hans stora dag, köra dig i bilen
Du brukade vara kart och vägskyltsläsare när vi skulle åka någonstans
Vi var lika usla på att hitta, både du och jag...hamnade ibland helt fel och fick vända
Vi gjorde så gott vi kunde, försökte fixa detta liv med allt däri
Hur det än var, så älskade vi varandra över allt annat!
Vår kärlek tog oss nästan 15 år fram i livet tillsammans
Det är rätt duktigt gjort tycker jag
Du var ju min bästaste bästis också
Och jag saknar dig så otroligt mycket nu
Har inte förstått än hur jag ska klara av att ta mig fram i livet utan dig
Den dagen kanske kommer...
Men helst av allt hade jag velat ha min strul-putte kvar i livet
Men jag unnar dig friden du fått, jag vet att du behövde frid och att du nu fått det
Älskar dig för alltid, det vet du! <3
Det hade räckt mer än väl med de problem ditt missbruk tillförde vårt liv, vår vardag.
Varför var det tvunget att tillkomma så mkt annat skit och tjafs från alla andra?!
Vi led och mådde så dåligt utav dessa bråk som andra, aldrig tycktes tröttna på att underhålla...
Jag kommer aldrig kunna förlåta, all denna mentala påfrestning de utsatte dig och mig för
Detta gjorde att du aldrig fick kraft över till att bli helt drogfri
Detta knäckte oss båda
De kommer aldrig att få den insikten, vad de egentligen skapat för helvete i vårat liv med dessa ständiga bråk!
Alla telefonsamtal med gap och skrik och verbala kränkningar
Alla dessa mail med elaka saker, personangrepp emot främst mig
All mobbing och deras hat emot mig som person
Den person som du valt att älska, leva ditt liv med
Den person som var din trygghet här i livet
Jag är ingen ond människa, men det de gjort emot oss kan inga ursäkter i världen göra ogjorda eller förändra det faktum att vi tagit stor skada utav detta.
Jag lever, men du Henrik är borta och allt detta som ständigt återkom/pågick gjorde ditt tillfrisknande omöjligt att klara av. Jag vet att du ville att de skulle bry sig, finnas för dig. Deras straff för att de inte gjorde det, blir att leva med den vetskapen resten av sina liv (om de nån gång får den insikten om vad de gjort) . Jag behöver inte längre hjälpa dig, skydda dig emot detta. Jag kan nu bara försöka skydda mig själv.
Jag älskar och saknar dig så otroligt mycket min älskade Husseman!
Livet blir liksom aldrig detsamma igen
Livet har liksom stannat upp ett slag
Andra fortsätter med sina liv som vanligt
Vi förstår inte hur de kan leva som vanligt, när vårat liv står mitt uppe i ett kaos
Vårat liv har tagit en paus, men det kommer också att fortsätta liksom alla andras
Sorgen sliter och river i oss, vi beter oss inte som vi brukar
Vi fäster större vikt vid minnen av dig , saker som handlar om dig och de känns så värdefulla nu
Vi är så rädda att glömma, att minnena ska försvinna, att saker som minner om dig ska tappas bort
Chockade inser vi att dagarna glider förbi
Vi håller inte reda så noga på datum
Det känns så oviktigt just nu
...eller egentligen; Det mesta känns oviktigt just nu!
Ingenting kommer någonsin bli detsamma efter detta, en stor bit av mitt liv fattas
Nästan 15 år av mitt liv, var ju med dig vid min sida
Vi har delat så mycket du & jag genom åren
Vi har delat sorg, glädje, tankar och vårat innersta med varann
All kärlek vi givit varann, alla fina handlingar och ord
Man minns det fina när någon försvinner, men vi har redan gjort upp du & jag med det andra också
...så jag kan tillåta det fina vara närvarande nu
Men jag måste fortsätta, jag har många minnen att dela med mig utav som inte får gå förlorade
Jag har försonats med tanken om att du fått lugn och ro nu och jag unnar dig det
Jag vet hur du led i dina svåra stunder på jorden, så du är värd att få ro i din själ nu
Men sorgen och saknaden kommer alltid finnas där, den kan inte tiden radera ut
Sorgen kommer med tiden bara att ta en annan form
Du var min människa på jorden
jag var din människa på jorden
Jag har alltid funnits när du behövt min trygga famn
Jag har varit tryggheten i ditt kaos
Jag känner ännu den kärlek du gett mig
läser dina fina mail, brev till mig
Jag var den sista som såg dig i livet
den sista att pussa och krama
Och jag var den sista du ville lämna så här
Din sista tanke på någon var nog på mig
Du var mitt livs stora kärlek
och jag var ditt livs stora kärlek
Det finns ingen som känner mig som du
det finns ingen som känner dig som jag
Vi har pratat och kan vårt innersta och dess historia
Vi kunde prata om allt med varann och gjorde det också
Jag vet hur du lidit på många sätt
jag vet dina sorger
Jag har lidit med dig
och för dig
Jag har aldrig svikit dig
kommer aldrig att göra det i framtiden heller
Jag vet sanningarna
jag vet tankarna
Jag älskar dig för evigt
såsom du älskar mig förevigt...
Tillägg:
Min älskade Henrik gick ut ifrån min lgh. den 2/12-2010, han hade druckit en hel flaska med Theralendroppar (Sömndroppar) i vredesmod. Ute var det 22 -grader, han blev snabbt trött av Theralenet han svept i sig och han lade sig på rygg och somnade bakom en redskapscontainer som stod på gården, då de höll på att renovera lägenheterna i huset. Ute snöade det kraftigt hela den natten och dagen efter likaså. Snön gömde honom och kroppen bevarades djupfryst och inte förrän den 20/1-2011 hittade en av killarna som höll på att renovera i huset, Henriks kropp. Det hade töat i ett par dag och solen sken, smälte en del av all snö som fallit i december och januari så att kroppen kom fram under all snö. Vi hade under den tiden letat som galningar och satt upp efterlysningar över hela stan, lokaltidningen var ute med en efterlysning.
Henrik, mitt livs största kärlek blev endast 37 år. (8/12-72 - 2/12-2010)
- Vad jag älskar och saknar dig min själsfrände!
Vi fick nästan 15 år tillsammans, jag och Henrik.
Min fina, vackra Henrik
Detta togs dagen innan han åkte på 12-stegsbehandling - 2:a och sista ggn.
Han klarade inte drogfriheten så länge efter denna gång, utan började igen efter några månader.
Min sorg, är ren och skär rakt igenom mig
Jag bär ingen skuld för något, så mitt samvete är rent
Men min sorg är så smärtsam
Man glömmer inte sitt livs stora kärlek
Man glömmer inte 15 år tillsammans
Alla våra minnen bevarar jag inom mig
Alla dessa år, dagar, timmar, minuter och sekunder vi haft
Jag som kände dig och ditt innersta bäst
Jag har lyckan att fått allt detta med dig
I våra svåra stunder har vi kommit närmare
Jag vet hur du tänker, fungerar
Jag har fått din villkorslösa kärlek i alla dessa år
Jag har varit lyckligt lottad som haft dig så länge
Vi har slagits mot demoner, men kärleken har alltid lyst starkast
Jag har varit din enda trygghet,
men du har även varit en trygghet för mig
Jag älskar dig innerligt, nu och för alltid min fina Henrik <3<3<3
Jag saknar dig så det gör ont
Minns alla år vi haft
Vi strävat i mot och medgång
För kärlekens skull
Vår kärlek har varit så stark
Att vi inte kunnat gå skilda vägar
Även om det kanske varit det förnuftigaste
Vi är varandras själsfränder
Vi känner varann på ett sätt,
som få kommer i närheten utav
Vår kärlek har lyst starkare,
än många andras kärlek
Vi har aldrig gett upp som andra gör
Vi har fortsatt att kämpa
Vi har fortsatt älska varann
Vi har alltid funnits för varann,
när alla andra svikit
Det är du & jag mot Världen
Så var det då, så är det nu!
Tillsammans har vi varit starka
Tillsammans har vi stått ut i denna svåra Värld
Men nu har vi väl, vad det verkar
Nått slutet på vårat gemensamma liv?
Vet inte ens om du min Bumbi, lever
Väntar på ett sista smärtsamma farväl
Ett farväl av min livs största kärlek
Vet inte om jag kommer klara smärtan
Smärtan och saknaden efter min andra halva
Utan dig kommer jag aldrig kunna bli hel
Man kan inte glömma och gå vidare,
efter nästan 15 år tillsammans
En hel evighet, hela vårat vuxna liv
Jag kan aldrig säga adjö, du finns alltid med mig
i evigheten för alltid i mitt hjärta
Jag kommer efter...nån gång
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 | 27 |
28 |
29 |
|||
30 |
31 |
||||||||
|