Det hade räckt mer än väl med de problem ditt missbruk tillförde vårt liv, vår vardag.

Varför var det tvunget att tillkomma så mkt annat skit och tjafs från alla andra?!

Vi led och mådde så dåligt utav dessa bråk som andra, aldrig tycktes tröttna på att underhålla...

Jag kommer aldrig kunna förlåta, all denna mentala påfrestning de utsatte dig och mig för

Detta gjorde att du aldrig fick kraft över till att bli helt drogfri

Detta knäckte oss båda

De kommer aldrig att få den insikten, vad de egentligen skapat för helvete i vårat liv med dessa ständiga bråk!

Alla telefonsamtal med gap och skrik och verbala kränkningar

Alla dessa mail med elaka saker, personangrepp emot främst mig

All mobbing och deras hat emot mig som person

Den person som du valt att älska, leva ditt liv med

Den person som var din trygghet här i livet

Jag är ingen ond människa, men det de gjort emot oss kan inga ursäkter i världen göra ogjorda eller förändra det faktum att vi tagit stor skada utav detta.

Jag lever, men du Henrik är borta och allt detta som ständigt återkom/pågick gjorde ditt tillfrisknande omöjligt att klara av. Jag vet att du ville att de skulle bry sig, finnas för dig. Deras straff för att de inte gjorde det, blir att leva med den vetskapen resten av sina liv (om de nån gång får den insikten om vad de gjort) . Jag behöver inte längre hjälpa dig, skydda dig emot detta. Jag kan nu bara försöka skydda mig själv.

Jag älskar och saknar dig så otroligt mycket min älskade Husseman!   

Livet blir liksom aldrig detsamma igen

Livet har liksom stannat upp ett slag

Andra fortsätter med sina liv som vanligt

Vi förstår inte hur de kan leva som vanligt, när vårat liv står mitt uppe i ett kaos

Vårat liv har tagit en paus, men det kommer också att fortsätta liksom alla andras

Sorgen sliter och river i oss, vi beter oss inte som vi brukar

Vi fäster större vikt vid minnen av dig , saker som handlar om dig och de känns så värdefulla nu

Vi är så rädda att glömma, att minnena ska försvinna, att saker som minner om dig ska tappas bort

Chockade inser vi att dagarna glider förbi

Vi håller inte reda så noga på datum

Det känns så oviktigt just nu

...eller egentligen; Det mesta känns oviktigt just nu!

Ingenting kommer någonsin bli detsamma efter detta, en stor bit av mitt liv fattas

Nästan 15 år av mitt liv, var ju med dig vid min sida

Vi har delat så mycket du & jag genom åren

Vi har delat sorg, glädje, tankar och vårat innersta med varann

All kärlek vi givit varann, alla fina handlingar och ord

Man minns det fina när någon försvinner, men vi har redan gjort upp du & jag med det andra också

...så jag kan tillåta det fina vara närvarande nu

Men jag måste fortsätta, jag har många minnen att dela med mig utav som inte får gå förlorade

Jag har försonats med tanken om att du fått lugn och ro nu och jag unnar dig det

Jag vet hur du led i dina svåra stunder på jorden, så du är värd att få ro i din själ nu

Men sorgen och saknaden kommer alltid finnas där, den kan inte tiden radera ut

Sorgen kommer med tiden bara att ta en annan form

Du var min människa på jorden

jag var din människa på jorden

Jag har alltid funnits när du behövt min trygga famn

Jag har varit tryggheten i ditt kaos

Jag känner ännu den kärlek du gett mig

läser dina fina mail, brev till mig

Jag var den sista som såg dig i livet

den sista att pussa och krama

Och jag var den sista du ville lämna så här

Din sista tanke på någon var nog på mig

Du var mitt livs stora kärlek

och jag var ditt livs stora kärlek

Det finns ingen som känner mig som du

det finns ingen som känner dig som jag

Vi har pratat och kan vårt innersta och dess historia

Vi kunde prata om allt med varann och gjorde det också

Jag vet hur du lidit på många sätt

jag vet dina sorger

Jag har lidit med dig

och för dig

Jag har aldrig svikit dig

kommer aldrig att göra det i framtiden heller

Jag vet sanningarna

jag vet tankarna

Jag älskar dig för evigt

såsom du älskar mig förevigt...

Tillägg:

Min älskade Henrik gick ut ifrån min lgh. den 2/12-2010, han hade druckit en hel flaska med Theralendroppar (Sömndroppar) i vredesmod. Ute var det 22 -grader, han blev snabbt trött av Theralenet han svept i sig och han lade sig på rygg och somnade bakom en redskapscontainer som stod på gården, då de höll på att renovera lägenheterna i huset. Ute snöade det kraftigt hela den natten och dagen efter likaså. Snön gömde honom och kroppen bevarades djupfryst och inte förrän den 20/1-2011 hittade en av killarna som höll på att renovera i huset, Henriks kropp. Det hade töat i ett par dag och solen sken, smälte en del av all snö som fallit i december och januari så att kroppen kom fram under all snö. Vi hade under den tiden letat som galningar och satt upp efterlysningar över hela stan, lokaltidningen var ute med en efterlysning.

Henrik, mitt livs största kärlek blev endast 37 år. (8/12-72 - 2/12-2010)

- Vad jag älskar och saknar dig min själsfrände!

Vi fick nästan 15 år tillsammans, jag och Henrik.

Min fina, vackra Henrik

Detta togs dagen innan han åkte på 12-stegsbehandling - 2:a och sista ggn.

Han klarade inte drogfriheten så länge efter denna gång, utan började igen efter några månader.