Senaste inläggen
Livet går visst vidare, ibland vare sig man vill det eller ej.
Hela förra året bar jag på mörka tankar och kände mig psykiskt svag och utmattad. Jobbade givetvis på och skötte allt som vanligt - duktiga Malin!
Det kom ikapp strax innan nyår, då min ryggsäck var mer än överfull och jag lades in på psyk i Nyköping i 2 veckor. Bodde i 10 dagar hos syrran och hennes man, tills jag var och hälsade på Lukas på psyk i Örebro där han var inlagd. Han ville följa med mig hem, så vi flyttade in i Jennys lägenhet lite längre upp på gatan, hon hade hittat en man att älska och bo med så vi fick lägenheten för oss själva.
Mitt älskade barn Lukas föddes egentligen som Maria-Thérèse, alltså en flicka som med tiden kände att hon var en man - född i en kvinnas kropp och allt felaktigt som ett sådant uppvaknande, erfarenhet för med sig så har han mått dåligt en tid nu. Sen att vår älskade Henrik dog, som var hans bästa vän och styvpappa tog självklart honom också hårt.
Så jag är nu mamma till en pojke, en Lukas som jag är så stolt och glad för att jag har! Jag älskar dig Lukas så otroligt mycket!
Sammandrag: Vi förlorade vår älskade Henrik (han försvann 2/12-2010) hittades död, ihjälfrusen utanför porten, på tomten under all snö...han kom fram när solen smälte snön i några dagar den 20/1-2011. Vi fick nästan 15 år tillsammans, det var en del turbulenta år med Henrik under psykvård (tilldömd) mellan 1997-2002. Han bodde 40 mil ifrån mig, jag åkte till honom under alla dessa år vart han än var, så ofta jag kunde och hade råd. Det blev mkt brev och telefonsamtal oss emellan gm dessa år kan jag säga! Jag förstod aldrig att Henrik hade ett missbruk förrän jag var upp över öronen förälskad i honom (han var tablettmissbrukare sedan han var 17 år, säkert innan det då han matades hemma utav sin mamma med benzo redan i tidiga tonår!) Efter detta hann Henrik vara 2 ggr på behandlingshem (12-stegsmodellen) efter första gången så klarade han att vara nykter och drogfri i 3 år, han var så stark mentalt och så otroligt fungerande; Han jobbade - oftast för mkt så det blev många övertidstimmar några månader där. Vi skaffade vår hund Indra, jag tror att det betydde mkt för hans tillfrisknande, vad han älskade den hunden! Sen tog han upp Jiu-jutsun igen och graderade upp flera bälten till brunt. Han var såå stolt - jag var också så stolt över honom, hans drogfrihet och att se hur otroligt bra han mådde! Men sedan var den tiden över och missbruket tog vid igen, mkt bråk från hans föräldrar och bror genom dessa år - som jag är helt övertygad om att det bidragit till att han mått dåligt och dövat allt med droger igen. Jag vet att han själv talade om att det aldrig kunde vara lugnt, alltid var det något tjafs och han mådde så otroligt dåligt över detta. Han var en känslig själ, samtidigt som han var så otroligt stark, jag beundrade hans styrka och hans sätt att kunna uttrycka sig, i tal och skrift och hans förmåga att föra sig socialt. På det sättet var han så otroligt funktionell - när de "andra" var så otroligt dysfunktionella på alla plan! Förundrades hur han kunnat få så mkt som de "andra" helt saknade! Han hade så många fina sidor när han var drogfri och klar! Han har gjort ett sådant stort avtryck hos de människor han valde att släppa in i sitt liv och de är några få utvalda som fått vara med och lära känna honom under dessa år; Mina syskon och min vän Jenny är de få han släppt in...förutom mig och Lukas då.
Jag ska redigera detta inlägg nästa gång och börja från början med att tala om hur vårat liv under dessa år varit, vad som hänt.
...Om den starka kärlek vi hade till varandra, för den var så otroligt stark! Vi var oskiljaktiga även om vi försökte med att separera några ggr pga att det blev påfrestande med hans missbruk så kunde vi inte skiljas åt, vi träffades och var särbo...oftast var det i smyg innan det blev uppenbart för andra att vi var tillsammans igen, fast vi aldrig helt kunnat göra slut. Vi hade alltid kontakt, träffades och ringde eller skrev brev till varandra. Kunde tycka att det var lite spännande att smyga, tyckte vi dolde det bra. Han var en otroligt fin älskare, har aldrig känt mig så nära, avslappnad med någon som med Henrik. Han fick mig att känna mig vacker och älskad. Ja, han älskade mig oändligt mycket och jag tvivlade aldrig under dessa år på hans kärlek till mig, även om jag ibland undrade hur han kunde välja drogerna för mig, men med åren så läste jag på och kunde förstå att kraften som drogerna har är så otroligt stark och är man svag är det svårt att stå emot. Jag kommer nog aldrig bli så älskad och känna mig så älskad av någon annan någonsin mer! Det är med stor sorg i hjärtat jag inser detta faktum, då den jag velat dela mitt liv och ålderdom med för alltid är borta. Kvar är jag nu med all min kärlek till Henrik, som var min människa på jorden, min bästa vän och själsfrände...och det gör så vansinnigt ont!!!
Jag har mist många nära; Pappa, mamma, moster, morfar, mormor, farmor och farfar - men denna sorg är den största och djupaste jag upplevt. Vet inte hur jag ska ta mig igenom denna tid, jag faller ner ibland i riktigt djup sorg och saknad. Är så rädd att jag aldrig kommer att komma igen och kunna leva normalt.
Jag har så många som jag älskar, som älskar mig tillbaka men ändå är det så otroligt tungt att vara människa nu. Börjar jobba på lördag efter att ha varit sjukskriven sedan den 7/12-2010 och det är med ångest jag kryper tillbaka till arbetet som är både fysiskt och psykiskt tungt. Vet att jag måste tillbaka till arbetet och verkligheten, men jag känner mig så ledsen och svag.
Älskar och saknar dig så otroligt mycket min fina Henrik!
Önskar att man kunde pausa sina tankar
Så fort jag försöker förstå att du är borta,
att jag verkligen såg dig död, så bryts tankarna
Jag hoppas att min sorg efter dig, bearbetas rätt,
vill inte må så här i framtiden
Vill inte befinna mig i denna vacuumförpackade mardröm
Tänk om det blir som när pappa dog
Att jag inte kunde ta in att han var död
Att allt bara var ett riktigt dåligt skämt
Vill inte behöva springa ifatt människor som liknar dig
för att försäkra mig om att det inte är du
När kommer jag förstå att du är borta för all framtid?
Saknaden river i mig
behöver, vill ha din trygga famn
Vill ha en av dina goa bumbi-kramar
Behöver dig mer än någonsin nu
Om du varit här, hade du tröstat mig
talat om att vi fixar detta - tillsammans!
Det har blivit så ensamt nu
utan dig att prata, diskutera saker mellan himmel och jord med
Utan dig som jag delar min sjuka humor med
Vad vi kunde skratta åt saker,
som ingen annan skulle se det roliga i
Alla våra interna skämt
Man skapar så mkt tillsammans
när man delat så mkt som du & jag
Vi har delat glädje såväl elände
Jag var din trogna vän
som skällde på dig när du gjort galna saker
Men jag alltid fanns också alltid där och plockade upp och tröstade dig
Jag var din trygghet
Som alltid fanns beredd att rycka ut och hjälpa
jag tröttnade dock på att bära detta tunga ok på mina axlar
Ändå gjorde jag det, för att jag älskade dig så otroligt mycket
Och om den som inte får svika, sviker - vad är man då för vän/älskling?
Jag svek dig aldrig, så många år av mitt liv har jag gett dig!
Jag räddade dig på så många sätt
Kanske du gått vidare för längesedan om du inte haft mig
Vet inte vilket som varit bäst för dig, vet att du när du dog var trött på att kämpa
Gnistan fanns inte kvar
Kan se det på fotona jag tog på dig det senaste halvåret
Något hade slocknat
Jag älskar dig nu och föralltid min älskade Husseman! <3
Kom på vilka skatter jag har, så mycket som är ett bevis på att du levt vid min sida i alla dessa år...
Foton, filmer fr videokameran, kärleksbrev, dagböcker, dikter och massa annat som är från dig/på dig.
Jag har dessa som minner mig om dig, livet ut...De kommer att hjälpa mig att förstå att du verkligen funnits, för som det känns nu, verkar allt bara vara en hemsk dröm!
Hittade i tvättkorgen "Husse-tröjan" och jag blev glad över att den inte blivit tvättad än, den hade din goa doft kvar i sig. Har letat efter den, för den är så du...jag köpte den då jag tyckte den passa en mysig Husse som du!
Det är många år sedan jag köpte den till dig, du har säkert haft den i minst 10 år.
Det ger både smärta, sorg och tröst att gå igenom minnessaker jag har utav dig.
Kommer att vänta med att titta på hemma-filmerna som jag spelat in dig på. Vår första julafton tillsammans är med på dom. Maria, Fia & Challe var så små då, syrran och de kom ju på annandagen till oss 1996!
Ja så mkt annat kul vi spelat in från våra dagar i livet.
Lilla Lukas, som bara var 3 år när vi blev tillsammans...tänka sig - han är stor nu och blir snart 19 år!
Ja, jag har lite tröst kvar, jag ska inte vara så ledsen...jag glömmer dig aldrig, du finns med mig natt som dag - både kroppsligt och själsligt.
Tänkte på taueringen med fjärilen jag har med ditt namn under...det finns inget stadie efter puppa, larv och sen fjäril!
Men du kommer alltid sitta där och vara en ung blå fin fjäril på min skuldra. Elena var den dagen med mig när jag gjorde den i Norrköping. Kändes skönt att ha henne med, då den gjorde ondare än den jag tidigare gjort på vristen!
Jag älskar dig Husse för evigt - i evigheten!
Denna resa i livet har gett mig sån obeskrivlig smärta,
men även nya insikter och omvärderingar
Jag vill aldrig tillbaka till detta lidande, denna förtvivlan och sorg
snart är jag må så mkt bättre framöver, allt kommer vara nytt och fräscht
Jag börjar om i mitt liv
Jag håller på att ordna upp allt i kring
Ordnat upp min ekonomi, betalt alla mina avbetalningar som tyngt mig så genom åren
Nu har jag råd att leva, det var längesedan jag kunde det
Ska ta med mig Lukas på semestrar och resor
Unna oss detta, nu när jag har råd
Ett nytt hem, en nystart på detta liv
Det kommer bli skönt, trots allt
Jag vet vilka jag har och denna tid har visat mig vilka som är mina vänner
Det känns skönt att känna att ni finns och älskar mig för den jag är!
Jag är kräsen vad gäller vilka jag släpper in i mitt liv, ni som finns har klarat dessa test!
Gäller alla som är i mitt liv!
Jag ska leva för dom jag älskar och bara känna ödmjukhet
Kommer bli bra, med tiden...sämre kan det inte bli!
jag blev ensam kvar när du lämnade detta liv,
men jag har så många andra att fortsätta att leva för
Nu kämpar jag en liten tid till på den gamla stigen,
sen fortsätter jag vidare på min nya väg...tillbaka till livet
Hoppas att jag kommer stärkt ur allt det här, för trasigare kan jag inte bli
Kriser har sina faser, jag är nog mittimellan allt det pendlar av och till
Jag lägger alla sorger och minnen i en kartong
Du kommer alltid finnas med mig, men på ett annat sätt
Vet att du velat att jag skulle må bra och leva vidare
Vart är jag, vart ska jag i livet, vart är jag på väg?
Vad är verklighet, vad är mardröm?
Låt mig vakna upp, när allt är bra igen
Låt mig vakna vid din sida i din varma, trygga famn
Säg att allt kommer att bli bra
Säg att allt kommer att bli bättre
Ge mig styrkan jag tappade någonstans på vägen
Det var så längesedan jag var stark, mådde bra nu
Led mig in på rätt väg, jag vill inte ta några genvägar
Hjälp mig att komma stark, hel ur det här
Jag vill inte vara så ensam
Utan dig min själsfrände, är jag så otroligt ensam
Vem ska hålla min hand, om natten?
Vem ska möta mig i dörren, efter jobbet?
Vem ska jag prata med om allt som jag behöver prata om?
Vem ska läsa tidningen, innan jag somnar?
Innerst inne borde jag veta, att detta är på riktigt
Fast jag kan ännu inte ta in, att det är på riktigt
Att du är borta, död och kommer aldrig tillbaka igen
Att vi aldrig kommer ses, prata, kramas eller kyssas mer
Att jag är ensam kvar i denna tunga värld
Lindra mitt lidande ett tag,
jag lovar att ge dig ro sedan
Hjälp mig över det svåraste,
så ska jag vara duktig och klara allt själv sen
När allt är över är jag fri, men vad ska jag med den friheten, ensamheten till?
Jag saknar dig så otroligt mycket
Jag vandrar i en bubbla
Jag har ännu inte förstått att du föralltid är borta
Jag vill inte förstå, när jag börjar göra det så kommer det att vara så smärtsamt
Vad kul vi haft, vad vi skrattat, vad ledsna vi varit, vad tokigt en del varit, vad jobbigt en del varit
Men, vad jag saknar allt detta och jag saknar dig!
Vad jag älskar dig, då - nu och föralltid min fina Henrik! <3
Mitt älskade barn, jag önskar att jag kunde bära, lindra dina bördor
Som mamma känner man sig så maktlös när man ser sitt barn lida
Jag finns här för dig, som jag alltid gjort
Det smärtar mig så att se dig kämpa så med dig själv, allt ikring
Jag vet att du är ledsen, att du har det svårt
Du säger oftast inget till mig, fast du vet att du kan prata med mig om allt
Det är så mycket, som är tungt nu för oss båda
Jag vet att du sörjer din pet-pappa djupt
Du har förmågan att minnas så många detaljer
Du har ett hästminne, har så många fina minnen bevarade i dig
Du sörjer, saknar en av de viktigaste personerna som funnits i ditt liv
Som lärt dig så mycket, som hjälpt dig och stöttat dig
Henke var alltid såå otroligt stolt över dig!
Han älskade dig som om du vore hans eget barn
Du var bara 3 år när han kom in i ditt liv och som du sa härom kvällen;
-"Jag minns ju inte tiden före Henke"!
Glöm aldrig att Henrik älskade dig kopiöst mycket,
och var så glad att du fanns i hans liv, att han fick se dig i alla åldrar och se dig växa upp
Att han fick lära dig så mycket utav det han kunde
Ni hade så mkt som ni delade, såsom musikintresset bl.a
Allt ni delat har du bevarat som minnen, håll i dom hårt!
Jag älskar dig Lukas, tillsammans ska vi klara denna svåra tid...vi måste det!
Jag och min älskade son Lukas
Sedan en tid tillbaka har jag kunnat framkalla känselförnimmelser,
Första gången var när jag satt i bilen och tänkte på dig, min älskling
Jag kunde känna hur dina läppar kändes att pussa,
hur dina kinder kändes att klappa, hur dina kramar kändes
Jag blev så lycklig, för jag har varit så rädd att glömma hur din kropp kändes!
Jag älskade dina läppar, som var så goa att pussa
och vi kramades jämt och jag älskade att krama dig
I din manliga, stora nallebjörns-famn kände jag mig trygg
Vi kunde stå och hålla om varann och kramas länge
Jag ville liksom stanna där, i din famn
Vi var alltid noga med att pussa hejdå och kramas, innan vi skildes åt och att
säga att vi älskade varann
När jag jobbade så led du, du hade svårt att sova ensam i vår säng
och valde alltid att sova på soffan i vardagsrummet när jag hade jour.
Jag var likadan, jag kunde inte heller sova utan dig i vår säng...
Du brukade ringa el sms:a mig när jag jobbade, för att du saknade mig så
Jag är så glad över de år jag fick tillsammans med dig, även om de varit väldigt tuffa ibland
Jag hade valt dig för att jag älskade dig och gillade att vara din trygghet
Jag mådde bra av att vara behövd och att ha dig i mitt liv och min kärlek för dig hade inga gränser
du var ju även som jag brukade säga; Min bästaste bästis, min förtroliga vän
som jag kunde prata om allt med och det sista året kan jag känna att vi kom varann
så otroligt nära, du pratade med mig om saker du aldrig talat om
Jag känner en sådan sorg över att ha förlorat dig i mitt liv
Det känns väldigt tomt och ensamt här på jorden utan dig
Men jag kan även känna en tacksamhet, över att ha fått lära känna en sån underbar människa som du Henrik!
Du har inte bara gett mig bekymmer, utan även en massa kärlek!
Livet kommer aldrig bli detsamma utan dig, det vet du,
men vi andra måste streta vidare och vårda våra minnen utav dig,
den person som gjort så stort avtryck i de människors liv som du valde att släppa in i ditt!
Jag älskar dig Henrik - för alltid!
Du tänkte nog aldrig på att ditt handlande,
skulle få sådana konsekvenser och lidande för oss
Jag vet att din tanke inte var att löpa linan ut
när du kom på vad du gjort, var det för sent
Du var inte dig själv, inte klar i tankarna
ville vara lite dramatisk, såsom du kunde vara ibland när du inte var "klar"
Och nu har vårat liv har verkligen skakats om
och lär aldrig mer bli detsamma utan dig
Min tröst är att jag vet att du älskade mig så otroligt mycket
och du visste att jag älskade dig lika mycket, kommer att göra det livet ut
Praktiskt sett, med facit i hand hade det varit smidigare om det varit jag och inte du
Men nu är det inte jag, utan du som gått vidare...
Med ditt namn som jag tauerade in för flera år sedan,
finns du med mig utanpå också - föralltid!
Jag ska tatuera in ett hjärta och året vi blev tillsammans
och ett kors efter året du lämnade oss, under ditt namn
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 | 27 |
28 |
29 |
|||
30 |
31 |
||||||||
|